Veckans Skiva: Sunn O))) - Black One

Det här är inte musik som är lätt att ta till sig, av många skulle det antagligen inte klassas som musik över huvud taget. Det rör sig om världens kanske största drone metal-band, Sunn O)))'s sjätte släpp, Black One. För er som inte känner till genren så handlar drone om långsamma monotona riff som återupprepas i en evighet, om man sen lägger till metal i beskrivningen så kan man räkna ut vad Sunn O))) handlar om. Melodier och rytmer är sådant som kommer i andra hand för denna duo som istället fokuserar på ondskefulla klanger och dåvt muller. Skivan är nästan helt igenom instrumental, det är bara på sista spåret, Báthory Erzsébet, som några vokala insatser hörs. Det spåret är även i mitt tycke det här drygt timmeslånga albumets höjdpunkt. Fast egentligen är det oviktigt att prata om spår när det kommer till den här musiken, för det är först som en helhet som skivan verkligen kommer till sin fulla rätt. Det är en inte helt odelat positiv upplevelse att ta sig igenom de 67 minuternas dån och oljud. Basen är distad till oigenkännlighet och spelar ofta enkla, men effektiva, slingor i ett nästan plågsamt lågt tempo, över detta ligger gitarrer och dränker det mesta med sina rundgångsljud och enorma gitarrväggar. Och detta är ofta allt som händer, det handlar inte om variationer eller att överraska lyssnaren, det handlar om att vagga in denne i en värld där ljuden är viktigare än melodierna. Ibland känns det nästan som att Sunn O))) ligger närmare ljudkonst än vanlig musik, för det här är inte en skiva för alla, det finns säkerligen många som skulle ha svårt att ta till sig den, men för oss som sätter oss ner och lyssnar så väntar en närmast meditativ timme av brus, dån, muller och oljud, som helst avnjutes på hög volym, för Sunn O)))'s musik ska inte bara kännas rent psykiskt, utan även fysiskt.