Veckans Skiva: Kürten - Gå Kürten Gå

Kürten var ett lokalt Växjöband som existerade 1991-2003 och ägnade sig åt minimalistisk rockmusik med en viss absurd touch. Jag kom i kontakt med bandet väldigt sent, någon gång under 2002, då dom nyss släppt just Gå Kürten Gå, som även kom att bli deras sista platta.

Musiken det handlar om är som sagt ganska avskalad och på sina ställen smått experimentell rock på svenska, med texter som rör sig i en lätt dadaistisk sfär, ofta influerade av både litteratur och filosofi. Skivan kan vid första anblick kännas ganska pretentiös med låttitlar som Existensialism och Vetenskapsteori, men om man sätter sig ner och lyssnar så märker man snabbt att det även finns en stor dos humor och experimentlusta bakom det hela vilket snabbt får deras Herman Hesse-flörtar att kännas mindre krystade och inte bara som ett trick för att locka intelekutella lyssnare till sig, tvärtom känns det helt rätt för musiken som spelas. Rent musikaliskt handlar det oftast om simpla melodier som upprepas gång på gång med rundgång, brus och allmänt skumma ljud över sig, då och då med ett break, stick eller en refräng som bryter av en stund, för att sedan återgå till samma melodi som innan. Detta görs dock väldigt skickligt och känns aldrig tråkigt eller enformigt, utan med väldigt små medel får Kürten sina egentligen ganska monotona låtar att kännas spännande och fräscha, trots att dom ibland rör sig över femminuterssträcket. Ljudbilden på skivan känns ganska mörk, det märks att bandet har ett förflutet som depprockare, många av låtarna är basdrivna och gitarren för på dessa låtar mest oljud, vilket ger en ganska dyster stämning som passar texterna väldigt bra. Tempot är till större delen av skivan ganska lågt och tillsammans med enformigheten gör att Gå Kürten Gå på sina ställen blir nästan meditativ.

Skivan är nu för tiden antagligen ganska svår att få tag på, då den var egenhändigt utgiven, men alla låtar går att lyssna på på last.fm för den som är intresserad.