Dj Scotch Egg

Efter att ha börjat fundera över Under Constructions kommande Gameboy-rave så bestämde jag mig för att lyssna igenom de gameboy-releaser jag på senare tid laddat hem gratis från diverse netlabels, främst Kittenrock och 8bitpeoples arkiv. Det kom knappast som en förvåning att den mesta musiken skapad på spelpojken låter ganska enformig och likriktad, det låter som hetsig bitpop i samma anda som SMK och 047, med undantaget att det är gjort på en gammal handhållen spelmaskin från slutet av åttiotalet. Visst, denna musik har definitivt sitt underhållningsvärde, men rent musikaliskt så är det redan en ganska urvattnad genre och väldigt få lyckas fånga mitt intresse längre stunder. Därför tog det inte lång stund innan mina tankar började vandra åt en av gameboyhimlens starkast lysande stjärnor, nämligen Dj Scotch Egg! Nu har säkert större delen av mina läsare redan hört honom, men jag väljer ändå att skriva ett kortare inlägg om mannen med de kretskortsböjda spelpojkarna om någon av mina framtida läsare skulle få för sig att rota igenom historiken.

Den här japanen är definitivt av egen art, när andra gameboymusiker gör söta låtar med enkla melodier så kommer Dj Scotch Egg med gabbertrummor, oljud och melodier som ibland är hämtade från den klassiska musiken (lyssna t.ex. på Scotch Bach).
I en genre i stort behov av förnyelse dök han upp och frälste mig vid första lyssning, att man ens kan få en liten grå plastlåda att låta med sådant djup fick mig att häpna. Det tog inte lång tid innan jag började se honom som en av de viktigaste chipmusikerna någonsin och började inspireras av honom i mitt eget musicerande. I några månader följde jag hans minsta steg och planerade ett flertal gånger att se honom live, men alla konsertbesök rann ut i sanden på grund av pengabrist. Till slut fick jag dock se en kortare spelning med honom på Roskildefestivalen i somras, och lyckan var total. I ett mörkt tält inrett i bästa klubbanda såg jag honom äntligen bestiga scenen, och efter ungefär tjugo minuter åter avlägsna sig. Under spelningen svängde jag mina lurviga i extas, med ett stort leende på mina läppar. Hans snabba bastrummehets gick rakt in i mitt hjärta och gjorde det omöjligt att stå stilla och överallt kunde jag se liknande reaktioner, stenade hiphopare som slängde med armar och ben, stenhårda gabberkillar som dansade närmast mekaniskt till musiken, vanligt folk som nickade med i takt, alla verkade må bra, lyckan var total!

I fjol släppte han sin senaste fullängdare, Drumized, där han utökat sin gameboygalenskap med fler liveinstrument (Anders Hana, tidigare i Jaga Jazzist och Noxagt, spelar sax på en låt). Trots detta kvalar skivan in på min lista över 2008 års bästa släpp, killen har fortfarande koll och blandar även här stenhård hardcore/gabber/breakcore med mer experimentella inslag utan att för den skull tappa sin plats som en av chipscenens bästa musiker. Länge leve Dj Scotch Egg!